Det var så häftigt att få dela våra liv med dessa barn. De lärde oss deras modersmål och vi lärde dem svenska, dem visade oss deras national dans och vi visade "små grodorna".

Det finns så många fattiga människor här som lider, gatubarn ser man nästan i varje gatuhörn. När man åker bil eller sitter på restaurang kommer ibland barn och ber efter mat eller att få sitta med vid bordet och äta. Ingen väljer att vara fattig. Det är så svårt att se barn på gatan som ber om pengar. 

Nu börjar jag förstå konsekvenserna av ett koruppt samhälle, ett samhälle där presidenten har vänt sig emot sitt eget folk.

Jag har försökt förklara samhället i Sverige och hur vår demokrati fungerar och våran tillit till systemet, riksdagen, kungafamiljen osv. Men det är svårt för människor att tro på ett fungerande samhälle när människorna här bara har upplevt korruption. 

Jag skulle så gärna vilja införa ett bra och säkert rättsystem och bättre förhållanden för folket osv. Men det är svårt. Landet är redan för komplext och förändrat av andra länder som vill utvinna natur resurser och billig arbetskraft osv. Filippinerna har varit en koloni för länge av för många länder. Jag måste tänka på att jag bara har en sanning av vad ett bra och fungerande samhälle är. Det finns brister i det Svenska samhället också. 

Nu på Måndag lämnar vi storstaden Manila för att åka till North Isabela där vi flyttar in hos en familj på landsbygden. Vi ska få plantera träd och följa med bönder för att förstå enkla förhållanden, svåra och tunga arbeten och hur marknaden ser ut för bönder. 

Här är lite bilder.

Hoppas allt är bra hemma i Sverige!

Kram!😊